Om tårar

Jag upplevs knappast som svag. Knappast som feg. Knappast heller som osjälvständig. Men, jag är en sådan som har lätt för att gråta. Det sker sällan direkt, utan ofta i efterhand. Ofta sker det bara sådär plötsligt. När jag känner att det är lite för många känslor på samma gång. Då. En tår. Som i duschen, igår. Bara sådär. Den har funnits där en stund. Den har knappt förvarnat. Eller så har den det, just med känslan av.... snarare storhet än vilsenhet. En tår som kommer, av känslor efter ett tråkigt besked på jobbet. Av känslan....som när en knopp brister. Av att liv...plötsligt vänder, ibland av hemska saker, ibland av glädje. Men också av längtan. Och av vad som komma ska. Och av att ha betydelse. Av...att_göra_skillnad. En tår, av en blandning. Av lyckorus, av längtan och av sorg.