Kanske fattar man inte helt och hållet. Vad det är att vara så nära. Att se. Förrän man står där. Tagen på bar gärning.
Tårar började rinna idag när jag skulle sticka en patient i armen. De sprängde bakom ögonen. Det är inte alltid lätt att vara. Vara nära och professionell. Om det finns en riktig gräns däremellan, så är den som genomskinlig. Och samtidigt är jag så tacksam för att det är just så.
Empati är ett ord. Med en enorm innebörd. Ett ord, som man inte bara slänger sig hit och dit med. För när man lär känna människor. När man ser dem. Man ser vilket liv de har. Ett liv som knappt är värt att kallas liv. Är man högst närvarande. I allt just där och nu. Och, så är man, som maktlös.
Jag bara önskar, att jag kunde göra så mycket mer.
tisdag 3 mars 2009
Om att beröras
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 tycker till:
Att beröras innebär att man är engagerad. Och du är engagerad. Patienterna som har dig som sjuksköterska kan vara lyckliga, för mitt i deras svårigheter finns du som underlättar för dem och får dem tänka på annat. Du gör skillnad J! Och jag är helt säker på att du gör det bra! Kramar
Om jag blir sjuk, så vill jag helst av allt att du är den som behandlar mig. Då skulle jag känna mig trygg :)
J, du är inne i ett stim! Förlåt att jag inte kommenterat som jag borde. All denna inspiration. Alla små ord här och där. Och bilder! Det är vackert så att det gör ont och man blir varm, i olika ordning. tack och kram!
M: ja nog är det så. &jag vill ju göra skillnad. &tack :)
T: :)
& S: svar finns på din blogg! kram
Skicka en kommentar