J korar....

....årets händelse: att vara färdig sjuksköterska den 4:e december 2008!
....årets köp: min kökslampa jag är väldigt nöjd med
....årets prestation: att klara av att skriva uppsats på 7 veckor istället för 10 veckor utöver ordinarie heltidsstudier. Med I som bästa stöd och uppsatskollega.
....årets plats: delat mellan nåt så enkelt som spårvagnen - med tid för reflektion och maffiga Sahlgrenska Universitetssjukhus - mitt jobb och norra europas största sjukhus...
....årets dag: måndagskvällar!
....årets roligaste: att få det jobb jag helst av allt ville ha i nuläget. Och att stormtrivas där!
....årets upplevelse: delat mellan alla förlossningar jag var med om på dåvarande jobbet i somras och två operationer på nuvarande jobbet.
....årets person: min vän P
....årets sämsta: alla förkylningar
....årets mysigaste: delad vinst mellan middagar med vännerna, filmkvällar hos bästa P och min egen lägenhet
....årets inlägg: Closer than ever och För så är det.
....årets namn: Lille Skutt
....och inte att glömma...årets låt: Human - The Killers

Bloggåret tvåtusen8

Januari. Jag började skolan igen efter ett halvårsuppehåll och nyttiga erfarenheter. Jag kände mig fylld av positiv energi och hade bestämt mig för att den skulle bestå. Jag lärde känna en person som skulle betyda mycket ännu mer och den gode fadern hjälpte mig att måla om i lägenheten. Den två första tentorna för terminen skrevs. Och det gick bra.

Februari. Jag fortsatte att fixa och dona i lägenheten. Jag bestämde mig för att skriva uppsats med I och dubbelläsandet av kurser var i fullgång. Jag funderade över relationer. Jag blev en smurf och livet höll en hög hastighet. Jag gick från klarhet till klarhet och kände mig stark. Och jag gjorde det utan stöd från det moderliga.

Mars. I och jag påbörjade uppsatsskrivande. Jag öppnade en lucka jag stängt. Jag var i Stockholm två gånger samma månad. Och livets hastighet fortsatte att vara hög.

April. Jag tänkte och funderade mycket. Jag skrev mycket bra saker. Jag tränade och pluggade. Och hade fullt upp. Jag funderade över beslut. Jag fann en vänskap som jag sällan känt med någon annan. Jag plockade vitsippor och drömde. Jag cyklade 10 mil i ett sträck. Jag mediterade. Jag hade praktik ute i skärgården och mötte en sjuksköterska som gav positiva impulser.

Maj. Tröttheten kom. Jag hade lågt hemoglobinvärde. I och jag slutspurtade på uppsatsen, opponerade och blev opponerade på och fick den godkänt. Sommarens första soldag vid havet kom och njöts till fullo. Jag och vännerna premiärgrillade och njöt av försommaren.
Juni. Jag skaffade en egen domän. Endorfiner.com. Jag arbetade på förlossningen och fick enorma energiinjektioner genom jobbet. Jag längtade efter barn. Jag funderade på att bli barnmorska. Jag började springa mer och bloggade om bekräftelse.

Juli. Jag lyssnade på starka och personliga sommar-program, jobbade, grillade och solade däremellan. Jag kände att sommaren var för kort och att jag älskade jobbet men ändå kände att jag jobbade för mycket.

Augusti. Jag var helt ledig nån vecka. Jag var i London. Jag skrev personligare inlägg än någonsin. Jag skrev om att lyssna. Jag började skolan igen, min sista termin.

September. Jag skrev författningstenta och började min praktik. Jag stortrivdes i 7 veckor och insåg att det bara vara helt rätt att bli sjuksköterska. Den där glöden och energin man kan få genom ett jobb var där på riktigt. Jag började träna hårdare och njöt av kicken det gav.

Oktober. Min handledare på praktiken visade sig vara helt suverän. Jag träffade patienter som berörde mig så att jag grät när jag kom hem. Jag spelade golf och blev godkänd på min slutliga praktik och muntliga examination. Och jag fick jobb som sjuksköterska!

November. Jag slutspurtade det sista av min utbildning. Jag lyssnade på Anna Ternheim och tyckte livet utanför jobbet var väldigt jobbigt. Jag saknade trygghet och vänskap.
December. Jag blev äntligen klar och legitimerad sjuksköterska. Jag gick igenom en stor förlust. Det blev advent och festerna avlöste varandra. Mamma och jag fick ordentligt fin kontakt igen. Bredvidgången på jobbet gick suveränt och jag trodde inte det var möjligt att känna ännu större lust till jobbet än jag gjort under praktiken, men det gick det verkligen. Och nu arbetar jag självständigt som sjuksköterska.

Och snart är det 2009. Och jag är mer målinriktad än någonsin!

Efter julen och snart ett nytt år

Julen har passerat. Jag har njutit tillsammans med familj, vilat både kropp och hjärna och bara haft det skönt. Snart är jag redo för ett nytt år och därmed en summering av det förra. Jag har löften för år 2009 och jag har bestämt mig för att jag kommer fortsätta blogga och jag hoppas ni hänger med. Kläm ut det sista av 2008 och stay tuned!

Dan före dan före dopparedan

22 december. Jag åker inte hemhem förrän imorn eftermiddag. För först ska jag försöka få lite egen skön julkänsla här i Göteborg. Handla sista julklapparna. Måla naglarna. Lägga ansiktsmask. Färga ögonbryn. Och hitta ett lugn. Leda pass ikväll och kanske springa en runda S! Jag fungerar precis så som du, som du oxå beskriver här. Löpning är på nät sätt.....magiskt. Det bara är så. Att löpning blir en stor del av 2009. Det vet jag. Jag vet oxå att det kommer bli ett riktigt bra år. 2008 var bra. 2009 ska bli ännu bättre, men med andra typ av mål.....

It doesn´t matter

Jo. Jobbet går alldeles utmärkt.

I övrigt så känns det som om det inte spelar någon roll, om jag berättar och förklarar.

Tisdag

Idag blev det gymträning på kvällen. Befarar med en ändå nöjd min att jag kommer ha rejält ont i kroppen imorn. Gött!

och annars så jobbar och jobbar och jobbar jag! Men, jag hinner faktiskt med mig själv med. och det, det är det bästa.

Modet att ingenting göra.

Ni som känner mig vet, att jag har en hel del böcker som handlar om mänsklighet, om psykologi och om kognitionsvetenskap. Det finns en uppsjö böcker inom dessa kategorier skrivna. Och många av dem kan man tyvärr på direkten kan kasta i soptunnan. Att finna guldkornen i sanden är inte det enklaste. Just nu, läser jag däremot ett guldkorn. Lars Björklunds Modet att ingenting göra.

"Om någon vågar komma där ingen framtid finns, är det framtiden.
Om någon vågar vara där inga änglar visar sig, är det änglarna."

Björklund som skrivit den, är sjukhuspräst och föreläsare. Boken är inte skriven utifrån religion och jag själv är inte på något sätt kristen, men jag tycker det finns mycket man kan hämta ur boken ändå. Han skriver om rädsla, om skuld och skam, om närhet, om tårar, om glömska, om att dela. Det är eftertänksamt, det är klokt, det är ett enkelt språk och det är öppet och kravlöst.

Citat ur boken Modet att ingenting göra, L. Björklund.

8-utmaning

Jag har blivit utmanad av söta Sara. Trevligt värre!

Regler:
1. Publicera reglerna på din blogg.
2. Svara på de sex 8-sakerna
3. Meddela de utmanade på deras bloggar

8 favoritprogram (utan inbördes ordning!)

1. Grey´s Anatomy
2. Sex and the city
3. Himlen kan vänta
4. Prison break
Jag kan inte ens komma på åtta! Säger kanske en del om hur mycket jag ser på tv....

8 saker jag gjorde igår

1. Handlade ingredienser till kvällens bål med I. Och glömde köpa plastglas.....
2. Kramades.
3. Löptränade
4. Köpte en ny mascara, nytt rouge och en snygg kjol.
5. Skrattade en massa.
6. Drack vin och festlig bål.
7. Skakade som ett asplöv av kylan och blåst i väntan på spårvagn. Så kallt var det!
8. Ringde den goda mamman.

8 saker jag ser fram emot

1. Julmys på jobbet på onsdag
2. Nästa lön!
3. Julklappar :)
4. Nyår
5. Ledighet.
6. Att jobba!
7. Kanske ett fast vikariat?
8. När solen kommer....

8 favoritrestauranger - det får bli en blandning av restauranger, caféer och uteställen

1. La Sombrita. Tapasmenyn. I say no more.
2. Uteserveringarna i göteborg om sommaren.
3. Le petit café. På Haga Nygata 2. Mys!
4. Heaven 23. Längst upp. Med utsikt över göteborg. Nice.
5. Svarta oliver. Grekiskt och gott i källarlokal.
6. Meze. På vasagatan. Enkelhet med mycket smak.
7. Vasastan. Perfekt för after work.
8. Hemma hos. Haga nygata 12. Litet och pittoreskt. Men mer än tillräckligt.

8 saker på min önskelista

1. Fri från förkylningar
2. Att vänner och familj mår bra.
3. Mer tid för träning
4. Ett fast jobb
5. Högre lön ;)
6. Fler resor
7. En ny lägenhet
8. En relation fylld till bredden....

8 personer jag utmanar
Jag utmanar dem som vill!

Jobbvecka

Här blir det inte mycket bloggat. Men däremot jobbat. Imorn är sista dagen av fem i rad. Det tar på krafterna, och framförallt på grund av sömnbristen när man först jobbar till halv tio två dagar i rad, är hemma kvart över tio, och går upp 20 över fem på morgonen därpå och två mornar till därefter. Och trots att onsdagen innehöll fullständigt ös från kvart i sju till halv fyra och i det närmaste totalförvirrad för samtliga sjuksköterskor och där platsbristen gjorde att en patient fick ligga i en säng i korridoren två timmar, så var det en dag som faktiskt fungerade otroligt bra trots allt. Utan att överdriva så är organistationen på mitt jobb bland den bästa jag sett inom svensk sjukvård. Det fungerar perfekt för det allra, allra mesta. Vad vi däremot inte råder över är att människor blir akut och allvarligt sjuka. Men har man en chef som gör sitt bästa i alla lägen för att lösa platsbrist, ringa samtal för att organisera om, prioritera rätt och som samtidigt håller humöret uppe och frågar sina sjuksköterskor hur det går och ser att vi jobbar som bara attan, då skapar man teamsamarbete och då löser man till slut alla problem. Att jag dessutom stormtrivs som sjuksköterska känns fantastiskt. Och som strössel på kakan så skrattar vi mycket och har toppenroligt tillsammans! Då kan man inte annat än gå med ett leeende på läpparna!

Sagt på jobbet

Min före detta handledare beskriver situationen om en patient mitt i rapporterandet.

"Jo men det är ju inte så himla konstigt att det blir infektion i likvorvätskan om lumbaldränet har fått vara kvar sedan Jesus gick i kortbyxor!"

Note: Lumbaldränet har varit inne cirka en månad.
Min före detta handledare som är så otroligt härlig!

Kan ju bara tala om att vi skrattar mycket på mitt jobb. Om jag trivs? Kanonbra!

Och så helgen

Fredagskväll. Med fest hos G. Lite berusning. Och avslappning. Och känslan av att ett nytt kapitel börjar. Jag hade det allmänt trevligt!

Lördag. Som började med skönaste joggingrundan. Det är när jag får springa som jag blir klok. Som jag rensar mina tankar. Som jag blir djup. Som jag inser vilka jag älskar. Som jag inser vad som är viktigt. Som jag inser vad som verkligen räknas. Och då, som jag känner mig, nästan omöjlig.

Lördagskväll. Hos söta E och P. Och vilken lägenhet! 50-talsstil blandat med modernt. Så fint! Jag blev inspirerad!

Och så söndagskväll. Laddning. För en ny vecka. För första gången i mitt liv. Som legitimerad sjuksköterska. Wow.

Fredag & torsdag

Och så fredag. Lång sovmorgon. En skakande kropp. Onödiga meningsbyggnader. På sätt och vis befogade, men ändå onödiga. Iväg för coachning av M som ska bli instruktör. Roligt och trevligt, att kunna hjälpa till, och att ha rollen som coach. Därpå tränade jag själv. Och då kom den energi jag saknat tillbaka. Fullt ös på pulspass och en endorfinkick jag inte känt av på länge. Ringde han som fått mina ord och sa förlåt. Vad som än händer ska du finnas där P. I mitt liv. Alltid. Oavsett, hur det blir.

Ett skönt samtal på torsdagskvällen benade ut saker. För visst, det är svårt att skilja på kärlek och kärlek. Vad som är vad? Inte givet. För det finns känslor. Av saknad. Av längtan. Av att finna kärlek. Och den djupaste sådan. Var den finns? Kanske bland de ljusaste källor. Bland de som lyser klarast. Och som finns kvar. Jag tyckte om det du sa, A. Och jag tyckte om att du, lyssnade.

I onsdags

Söta I. Och söta M. I I´s fina nya lägenhet. Ett glas vin mitt i veckan. M ville se på Bonde söker fru och så fick det bli, med en djupanalys av varje situation. Skratt. Och inga tårar. Sedan Grey´s. Och så godaste fruktsalladen. En helt perfekt onsdag!

And all that...

Och så ogillar jag själviskhet, egoism och allt vad det nu kallas. Och speciellt när man inte kan unna andra människor framgång, eller är så uppe i sig själv och sitt eget att man mister fotfästet och resten av det man har. It just sucks.

Men det var ju knappast en nyhet, men verkar ibland glömmas av. Totally.

Äntligen!

Och så äntligen äntligen äntligen!
Idag har jag 180 högskolepoäng och är Leg Sjuksköterska!

Drömmen om en egen bostadsrätt....

Bilder från alvhem.se

Torsdagsinspiration

Bilder från alvhem.se

Om tid.

Tid. Möjligen det enda vi alltid har.
Tid. Något vi får varje dag. För här kommer en minut till. Och en till. Vilken möjlighet det är!
Tid. Något vi får hela tiden. Något vi bara kan ta emot. Och inte behöver betala något för.
Tid. Är en gåva. Ja,det speciella med en gåva är ju just det, att den tas emot. Rycker vi till oss gåvan handlar det om övergrepp eller stöld.
Tid. Det vi alltid har.
Tid. Mängden tid ger inte upplevelsen. Utan förmågan att vara närvarande i tiden ger upplevelsen av den.

Uppochner

Näää... nu tar vi och vänder detta tycker jag! I´ve done it before... för alldeles nära inpå egentligen men ändå! Don´t forget aboute me!

Att vara personlig - eller inte?

Jag har fått rekommendation att inte vara så personlig och jag vet faktiskt inte. De bästa inläggen som mest berör är ur någon vinkel personliga. Samtidigt, finns det en risk med att vara personlig, att skriva om händelser, känslor och människor som berör i en blogg som är öppen för alla? Ska jag skriva bloggen med en kod där man måste logga in? Jag vill ju inte det, utan vill att ni, läsare ska vara många och fortsätta läsa det jag skriver. Och att det ska ge er något och då måste jag samtidigt ge av mig själv, och möjligen kanske det kostar? Frågan är om utbytet blir jämnt och att vi både, ni oc jag vinner på det? Det är dagens fråga, och jag vill gärna, som vanligt, ha era synpunkter!

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra. För att hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör,

men först och främst förstå det hon förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att jag kan och vet mera.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra, istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa
och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.

Kan jag inte detta
så kan jag heller inte hjälpa.

Sören Kirkegaard

Att hålla huvudet ovan vattenytan

För när livet i övrigt är jävligt så hjälper det lite....

* att gå på näst sista seminariet på min utbildning... och att det dessutom är riktigt givande och med en seminarieledare som faktiskt förstått att lyssna och vara öppen inför studenter.....och på torsdag på torsdag på torsdag så är jag äntligen Leg. Ssk !!
*att luncha med M, M och AK.
* att coacha och stötta och hjälpa en nyutbildad instruktör att snickra ihop första passet. M och jag ska öva pass på fredag och sedan gå på Pulspass efter det.
* att själv bli coachad och få en massa positiv feedback på sitt eget instruktörsskap och på corepasset i sig.
* att ha världens bästa mamma och pappa som ringer och tänker och lyssnar.
* att ha en chef på jobbet som har förmågan att se, lyssna och intresserat bry sig om sin personal.
That´s things that keeps me alive....

För nej.....

.....det är så konstigt alltihop. Man kan ju inte sitta i någons soffa, och samtidigt veta att där brukar det sitta någon annan. Man kan inte krama någon, när man vet att denna någon blir kramad av någon annan. Man kan inte bara vara vän, när man inte ens klarar av....att se. Man kan inte bara förhålla sig, få veta och stå utanför, utan att....känna. Man kan inte bara förbise och låta det vara, när man ändå känner så mycket. Man kan inte heller vara kvar där, när någon mer tar platsen. Men man måste stå sitt kast, när man kommer på saker, för sent. Och ändå rinner tårarna. Och allt man vill är det bästa, alltid det allra bästa. Men, så är det också bara det, att det värsta är, att man saknar, och saknar, och saknar.

Nickelback - Gotta Be Somebody

låt med kraft....och hopp och ändå sorglig...och jävlaranamma...stämmer som handen i handsken på mig idag.

Vitaste vitt

Inspirationsbilder från boligmagasinet.dk