Snälla tomten...

Snart är det jul.....ja, inte så långt kvar i alla fall. Och att önska sig är i alla fall gratis. På J´s önskelista ser det ut så här:

* En ny dator. Det största behovet just nu. Min dator har hängt med länge nog. Den som känner mig vet att tangentbordet inte längre fungerar och att minnet är på väg at ta slut så fort jag laddar in en ny bild. Mindre roligt när man gillar att fotografera, ladda ner musik, photoshoppa och mixa ihop träningspass. Jag skulle varken säga nej till Sony Vaio VGN NS11M/S eller HP Pavilion dv7-1195eo.

* En Ipod. Min gamla har gått sönder. Och jag saknar den varenda morgon på spårvagnen på väg till jobbet! En lilablå har jag tänkt mig.

* Pappelinamatta. Ljusgrå med vita stora prickar. Perfekt i mitt kök!

*Löparbyxor i varmare material. Gärna med snygga detaljer som rosa ränder på sidorna och från Craft. Hej vinter, här ska det löpas!

*Garmin Forerunner 50 foot pod. Pulsklocka med fotpod och trådlös överföring till datorn av sprungna distanser....en dröm för en löpglad...

Vad står på era önskelistor?

Bilder från; pricerunner.com, apple.com/se, designonline.se, craft.se, loplabbet.se och google.com

Adventsmys hos J

Lite bättre

Och så funderar man lite. Tänker. Pratar. Med andra. Med den det berör. Och möjligen känns det lite bättre. Och så tänker man igen. Och funderar. Och undrar, om man någonsin blir klok. På känslor.

Jo, nog är hon lite kreativ alltid, den där J

Årets egenskapade adventsljusstake.

En hyfsad dag

Med bredvidgång på intensivvårdsavdelning. Med fika med I. En lite djupare än vanligt. Och imorn får jag se vad koordinatorn på kliniken gör. Och efter det After Work!

Jodå, det hjälper mig att överleva. Men äh, jag älskar faktiskt jobbet i alla fall!

Ovisshetens bröstsmärta

Men det är klart. Hjärtat gör fortfarande ont. Och jag önskar, att jag kunde känna annorlunda. Plus att allt är så osäkert just nu. Och just ovissheten är påfrestande att leva med. Men kommer bli bättre, vi vet ju det.

Onsdagens bredvidgång på jobbet

Och annars är det lite bättre idag. Ibland behövs helt enkelt en riktigt spännande dag bestående av en komplicerad operation med Mr överläkare & Mr överläkare. Och en sjukt snygg narkosläkare att vila ögonen på........ :)

Inse insikter inuti

Dagens insikt - en klassiker; Det är först när man förlorar något, som man inser vad man verkligen haft......

Intelligens?

"Att kunna byta åsikt är ett tecken på intelligens."
A. Einstein

Vad gjorde jag utan er?

Det är tur. Man är inte ensam på jorden. Och man är inte ensam i bloggosfären heller. På en av bloggkommentarsinrådan (tack Ulrika och S!) och på ett par stycken till...så låter jag mig bara känna, känna, känna. Och jag vet att det inte är roligt någonstans. Det är ett helvete. Gråt. Skrik. Och ilska. Men det måste bara ut, ut, ut nånstans. Just nu och just här.

Om att vara instruktör

Ibland funderar jag på att sluta med att instruera pass. Eller åtminstone ta en paus för ett tag. För, det tar energi, det tar tid, det kräver engagemang och ibland om man är sjuk så förtar det nästan lusten att instruera därför att det är så svårt att få tag i en ersättare. Och så kräver instruerandet att man är pigg och alert och glad. Jag bygger mycket av mitt ledarskap på känslor. Jag använder ilska, kärlek, desperation, förtvivlan och glädje jag känt som verktyg därinne i mig när jag leder. Av det blir det som bäst och för det allra mesta fungerar det perfekt. Men, det är inte alltid så enkelt. Som idag. När känslan bara är tårar och förtvivlan. Det är just de dagarna jag samtidigt behöver intstruerandet som mest. Det gör mig stark att ändå stå där och leda. Att förmedla nån slags urkraft. Och det är så skönt att höra deltagare säga att "det kan inte bli bättre än vad det är". Och visst sjutton är det en himla massa bekräftelse jag därigenom får! Men så har det oxå tagit mig att kunna komma dit.

Och visst - det ger ju med!
Detn ger energi
Det ger glädje
Det ger en kick
Det ger endorfiner
Det skapar möten
Det skapar kontakt
Det ger mer ork
Det ger styrka
Det ger kraft

och ibland vet jag inte hur jag skulle klara mig överhuvudtaget utan det!

Off

Ja. Det är lite tyst här. För jag känner mig som tom för tillfället. Den här månaden har inte varite bra helt enkelt och jag letar och letar för hur det ska kunna bli bättre. För det ska det. Och jag vet att det bara är jag som kan fixa det. Men just för tillfället vet jag inte hur.

Och det här var det absolut tråkigaste och sämsta inlägget ever!

Ears and soul and everything

Det blir mycket Anna just nu. Både gamla, nyare, och nyast. Som exempel, den här är ju fantastisk.

Tisdag

Precis som S genomfördes ett bara-genomföra-pass på kvällen. Insåg ganska snart oxå att det inte är heeeelt optimalt att lägga in ett intensivjympapass på träningsdag nummer fyra i rad....skyll dig själv J! Men roligt hade jag trots skrikande muskler som sa "nej, nej, nej".....jag tänkte bara vilja och att hämta kraft. Fungerade riktigt bra till slut.

Annars kan man göra ett test - tips snott från Karin. Och visst, hela sanningen visar den ju inte, men visst är jag lite sån;
"Du tycks vara typen som behöver lite egen tid och låta tankarna komma och går. För dig är löpning detsamma som att må bra. Du springer egentligen inte för att komma fram utan för upplevelsens skull.
Motiv för löpning;
*må bra
*låta tankarna komma och gå
*vara ute i naturen
*hälsomänniska
*känslomänniska
*frisk luft
*egen tid"

Jobbet då? Berättar mer en annan dag!

Känn på...

För jag är ledsen. Arg. Frustrerad. Och lite förbannad.

.....och det gör mig just nu förbaskat målinriktad, envis och omöjlig.

.....och det hela resulterar i utan att ta i det bästa genomförda instruerade corepasset ever.

.....och imorn börjar jag min bredvidgång på nya jobbet!

.....och dessutom är jag nyklippt!

.....och nysolad!

Känn på den du!

Tvärnit

Så tänker man när klockan är tjugo i fem. Ja, vad bra, om 20 minuter har jag tvättid då kan jag bara göra det här andra först.

Och så kommer man på när man pratar med sin mamma i telefon när klockan är fem i sju.

[/=(/"&/#%!/&=(/=!/#(&")(&#(/=)!/#/#(/&&&)/?!?```(/#/!/(=!&#&/%/#=!?!!!!!!!!]

Jag hade ju tvättid!!! Och så rusar man ner i tvättstugan. Och konstaterar. Såklart. Att det är någon annan som tagit tvättiden. Om man är två timmar försenad.

Åh dumma!

Splittrad? Moi?!

Nytt i badrummet

Min älskade pappa var på besök hos mig idag. Resultatet blev att krokarna i hallarna nu sitter uppe ordentligt och att badrumsskåpet som jag fick i födelsedagspersent - märk väl med ett sjukhuskors på - kom upp oxå. Jag bjöd på lunch och kaffe gånger två. Och jag är i alla fall jättenöjd med alltihop.

Två steg fram, ett steg bak, två steg fram. Punkt.

Och så tror man att man har fattat, har koll på vissa känslor. Så kommer tårarna. Bara sådär. Just nu är det känslor dubbelt upp, på två sätt, på två ställen.

Livet är jobbigt. Men så UNDERBART :)

....om jag glömde säga det: Det är enbart positiva känslor!

Ett enkelt tips

För mig är det viktigt att veta vad jag kan göra, hur jag ska göra för att åtminstone kunna lindra lite, litegrann. Såväl som sjuksköterska så som en helt vanlig människa.

Jag vet att jag har all vilja man nånsin kan ha, och ändå känner jag mig ibland otillräcklig. Då, är det bra, att se program om dem som vet, hur det är att vara på andra sidan, att vara den sjuke. Och att vara anhörig. Dagens djupaste känslosamma tips är det här programmet; Himlen kan vänta.

[bered dig på tårar, om du som jag, är blödig]

Bildkälla: svt.se

Varför ska man skriva?

Ett enkelt svar på den frågan är att man tycker det är roligt.
Men,
skrivande når betydligt djupare än så.
Ord,
lösgör energi.

Ord kan vara katalysatorer som i sig själva har en läkande kraft.....

Omstruktur

Jag har känt mig oförklarigt trött de senaste dagarna. Möjligen har jag ett virus i kroppen påverkat. Men jag tror oxå att det är all press som har varit som tar ut sig i efterhand. Jag vet även att jag är extremt väderkänslig. Min hud och kroppen brukar inte tycka om varmare, fuktigare och kallare väder om vartannat. Hursomhelst så känner jag att obalans råder och att jag måste bryta det. Botemedlet heter en omläggning av struktur och av kost. Två och en halv vecka till och med den sista november. Det hela går ut på god och tillräckligt med sömn och en kost med massor av frukt och grönt och bra protein såsom fisk, ägg och kyckling och helt utesluta vitt mjöl, socker och det svåraste; inga mjölkprodukter. Kaffe helt utan mjölk alltså. Min utmaning. Har jag sagt att jag är envis som en åsna? Bra. Och när det hela börjar? Imorse! Bild på dagens lunch by the way.

Bruce Springsteen - Dream Baby Dream

I öronen

Örongodis är ibland det bästa. Helst hade jag velat lyssna på den här grabben ikväll. istället sitter jag och lyssnar och lyssnar till två nya låtar på dagens släppta skiva av Anna. Och oj vad jag gillar. Lyssna till exempel på black sunday afternoon och summer rain. Den sorgliga tonen och hennes speciella röst. Passar bra i mina öron och för min själ just nu. Och jag känner kreativiteten komma smygande.....

Snabbt & kort och var är djupet?

Det är så många och så snabba möten. Ofta och hela tiden. För mig. För dig. För oss alla. Och jag tror inte det är så konstigt att människor känner sig ensamma och samtidigt självsäkra. För det är svårt att ha möjligheten att nå nära, vara i ett möte, när alla möten ständigt är korta, snabba, effektiva. Det är en konst att bli berörd, att få tillit, att inge trygghet, att mötas i korta ögonblick.

For you

För inatt. Innan jag skulle somna så tänkte jag på det. Jag har ingen aning om vad du tror. Du har ingen aning om vad jag tänker.

Det har gått ett bra tag nu. För även om jag önskat att det inte var så. Så vet jag hur verkligheten är. Jag ville att du skulle delta. Vara en del av allt det där jag har, av allt det där du inte heller fick se. Och det är en enorm sorg att det inte är så.

Du kanske tror att jag tycker. Du kanske tror att jag känner. Det är rätt, det gör jag. Det kommer jag alltid att göra. Det kommer alltid att finnas ett rum kvar. Det kommer alltid att flamma. Det kommer alltid att gnistra. Ditt rum. Det kommer att finnas kvar där. För alltid.

Men. Jag väntar inte. Jag lever. Ser till att lite mirakel sker. Lite varje dag. Små glimtar. Av glittrande ljus.

Och. Kanske, det enda jag vill säga just nu. Är. Att jag alltid på nåt sätt kommer att älska dig. Trots att. Jag nu vet.

Jag är över dig.

Om möten

Äkta möten måste inte vara högtidliga fastän de alltid på nåt sätt är märkvärdiga, eftersom två människor möts i ett ömsesidigt varande som kännetecknas av att båda öppnar sig för möjligheten - eller risken - att beröras och förändras.

Patricia Tudor- Sandahl

Inspiration

Från boligmagasinet.com

Miljön

Jag brukar inte gilla mönstrade tapeter så mycket. Vet inte om jag skulle kunna sätta upp det som är på bilderna heller. Men jag gillar miljöerna där.

Bilderna kommer från boligmagasinet.dk

Vardagslyx

Heter ibland nybakt bröd. Med brieost och nyponmarmelad från kära M. Och så grönt te med mjölk.

Och hur är det ?

Jo men det är bra! För jag är ledig och laddar. För jag börjar mitt riktiga jobb nästa vecka. För jag har storstädat hela lägenheten igår. Kliniskt rent. För jag har tvättat all tvätt idag. För jag har just ätit mellanmål. Knäckebröd med keso och avokado och kaffe till. För jag är bättre i förkylningen än igår. För jag spelar Human med The Killers alldeles på tok för högt. För imorn blir det lunch med finaste I. Och kanske konsert på kvällen, vi får se. För på fredag kommer P nr 2 en stund. För på lördag blir det en fest. För att jag den 4 december kommer att vara legitimerad. För jag spanar bostadsrätter. För jag känner faktiskt en himla massa lycka, både lite här, och lite där.

Söndagskvällen

Och så avslutar man helgen och laddar inför en ny vecka med film och en av lille skutts bästa vänner.

Det stora i det lilla

Ibland behöver man en helg helt utan krav när resten av tillvaron för ett tag har bestått nästan enbart av det. Man tar sin mamma och blandar det med prat, mat och lite till.

Stress, press och slutfas.

För tillfället är det så. Jag hinner inte skriva, kanppt tänka eller känna efter. Allt vad skola heter är i sin slutfas och jag längtar bara till det är 12 dagar till som har gått...... I helgen tänker jag i alla fall njuta litegrann, med mamma som sällskap. Och det ska bli förbaskat skönt och mysigt att bara umgås.

Oberoende beroende

Ingen av oss vill känna oss som en tyngd, ett krav, eller som någon som är behövande eller beroende. Vi vill vara fria, oberoende och självständiga. Samtidigt vet vi att det alltid finns något farligt i både det förstnämnda och det sistnämnda. Balansen mellan att vara beroende och oberoende är snäv, en skör linje, som inte med blotta ögat aldrig kan bli visuell. Ibland känner vi oss små, ibland ofantligt stora. Vi funderar över om något av det skrämmer oss. Och vad i så fall som skrämmer oss mest. Vi undrar vad vi vill vara. Och hur vi vill vara. Vilka vi är. Vi undrar om vi är tillräckliga. Trots, att svaret på det sistnämnda föralltid kommer och måste vara ett ja.

Ibland kan vi känna oss som beroende av andra. Vi ber om ursäkt för det. Och står på våra egna ben. Samtidigt är det något unikt att vara just det. Det är i det mellanmänskliga lyckan finns.

& i köket

ifrån Sofie Andersson.

J gillar... vitt och orange

Inspiration och bilder hämtade från Sofie Andersson

En lösning

Den som kan begränsa sina konflikter till nuet, och låta bli att blanda in det den andre gjort tidigare, eller kan tänkas göra framöver, har tagit ett stort steg mot en fungerande konfliktlösning.......

Nu

Det finns ett enda ögonblick som går att påverka.
Och det är nu.

B. Jönsson

Fast ändå inte, eller ja

För tänk om du, tänk om jag,
lyssnat
lyssnat lite mer på varandra,
på dig, på mig, på oss,
på hjärtat,
lite närmare
lite närmare mitt hjärta,
lite närmare ditt.
Var hade vi varit då?
Vad hade du sagt till mig då?
Vad hade jag sagt till dig?
Hade vi någonsin tvivlat?

Ja eller aj.

J. 081101