Och text och röst och toner

Lucky - Jason Mraz.

Musik mitt hjärta

Lugn & ro i själen.

eller

Much farther to go med Rosie Thomas

Sådant man gör en ledig lördag

Vaknar av sol som lyser in genom fönstret. Sträcker på sig i sängen. Rättar till kudden. Plockar upp pocketboken och läser en kvart. Lägger ner boken igen. Känner sig nöjd och utvilad. Drar täcket lite längre upp över axlarna. Och somnar om en stund till :)

Och i onsdags

Om man har gjort alla skoluppgifter man kan göra en onsdag. Kan man måla fransk manikyr och ta med en av de två bästa P:na på bio, och komma hem glad och minst lika uppfylld med energi som när man gick dit.

Foto; J

Imorgon fredag

Författningstenta imorn. Jag är redo, men längtar mest till 12.30. Lunchdate med fina I och söta M, där den sistnämnda jag inte sett sedan i juni! Blir det Husaren i Haga, Franks eller möjligen Vanilj eller Fröken Olssons? Hursomhelst - en bra inledan på helgen!

Foto;J

Mixa pass

Och veckans tekniska problem är löst. Man kan inte mixa pass i Mixmeister utan en fungerande cd-brännare att bränna det färdiga passet med. Jag är glad över att känna tekniska människor som hjälper till när det behövs. Imorn blir det jag som köper en liten cd-brännare att koppla till datorn. Thanks A!

Test nummer ett

Kvällens test. 7,5 km löpning. Jag hade förväntat mig ett krävande, motigt pass där min kondition skulle få känna på att den inte uppdaterats på ett bra tag. I löpningsform närmare bestämt för två månader sedan och överhuvudtaget har jag den senaste månaden tränat sammanlangt....en gång. En gång. Fördömligt dåligt med tanke på den kroniska träningsnörden i mig. Nåväl, förutsättningarna hette nya löparskor och ett trotsigt jävlaranamma.

Så. Ut. Springa. På asfalt som jag verkligen inte föredrar.

Hemma.
Otroligt förvånad. Över lättheten, över min kropps kapacitet. Ok, det gick inte det lättaste jag känt. Men, jag kunde njuta hela vägen runt och hade inte ett enda problem med att springa de 7,5 kilometrarna. Jag tyckte mig kunna känna när jag satte ner foten och tog ett lite längre steg, att det fanns hastighet att utnyttja. Farten fanns där, det gäller bara att träna lite mer för att ha styrka och kapacitet nog att utnyttja den till fullo. Löpsteget med fart finns i mig. Sen, den mentala närvaro och tron - kan den göra underverk? Uppenbarligen en hel del.

Summa summarum.
På plussidan; nya löparskor, den där inre tron. Och en faktor till. En liten kostjustering. Alldeles ny. Och som jag bara använt i 1,5 vecka. Dagens lätthet på löppass kan ha en förklaring i det.
På minussidan; det brände i fötterna. Asfalt! Men jag har känt värre. Och ja, det kändes nästan lite som att flyga. Tack till mina nya Asics Gel Kinsei 2.
Dock, en skog nära mig vore önskvärt. Skogsluft! Åh vad jag saknar! Men, man kan inte få allt. Bara ibland ;)

En dagens

Någon efterfrågade mer bilder på mig. En tanke som jag själv funderat över en hel del. Det finns en risk med att skriva en blogg. Och jag vet om en del som läser min blogg och andra som jag inte har en aning om. Ibland är jag personlig här och ibland långt ifrån. Saker jag skriver om handlar inte bara om mig utan är även ett lärandesyfte till dig som läser, eller till din vän, din granne, dina barn och ofta för relationer med dina medmänniskor. Din tolkning är ändå alltid din subjektiva, ditt avgörande, men inte hela sanningen om en annan människa. Bra att ha i bakhuvudet i varje möte du har, i arbete, på fritiden och på de bloggar du läser.

Nog ordat, här kommer en dagens;

På schemat; föreläsning om teamsamarbete på skolan, lunch, invänta löparskorna och plugga till författningstentan imorgon.
Humör; Glatt!
Lunch; Fullkornspasta med vitlöksfräst broccoli och smulad fetaost. Enklast, lättast, godast.
Planering; Att springa ikväll - om löparskorna kommer - annars blir det ett medelpass.
Kläder; Glada gröna klänningen, svarta leggings, och svart kofta. Allt från HM. Väska från Mulberry och pärlörhängen från Snö.
Foto; J

Det börjar se bra ut

Jag har gått två dagar i skolan nu. Och vet ni? Det återstår bara 6 riktiga "skoldagar", alltså vara i skolan, lyssna på en föreläsning, skriva tenta eller träna praktiska moment på dockor. 6 dagar. En helt otrolig känsla.

Däremot så återstår sammanlagt 9 veckor klinisk praktik. Och det kräver en del förberedelser. Idag har vi laddat i skolan med att gå igenom patientfall och hur vi som sjuksköterskor skulle handla i olika situationer med olika patienter, vilka beslut, kontroller, undersökningar och andra åtgärder vi skulle göra. Jag lärde mig en hel del. Och kände att jag även kunde en hel del.

Jag har också pratat med mina handledare, från skolan och på praktiken och mailat tider och lite annat som de behövde ha. Jag har läst på om hjärnan, tumörer, intrakraniella blödningar och om nervsystemet. Och samlat kraft. Mentalt. Så jag är nog så redo jag kan vara. För praktik. Som börjar på tisdag. En utmaning. Det är här kommer jag att vara. Spännande!

Imorgon har M lovat att laga lunch åt mig och L. Och samtidigt ska vi plugga författningar och lagar inför författningstentan på fredag. Efter lunchen tänkte jag mig en långpromenad. Och kvällen bjuder på bio. Och så är det höst snart - jag älskar den höga, friska luften!

Klickade hem en höstkappa idag med. Vad sägs om mörkbruna höga stövlar, gosig halsduk, charmig mössa, nyklippt hår och min Mulburryväska till den? Himlans fint säger jag.

Bilder; överst J, under från laredoute.se

Löparlust

Just nu är livet bara bra. Och idag är jag extra glad. Varför? För idag har jag beställt mina nya löparskor som jag provat och provat flera gånger och länge trånat efter och nu äntligen kommer det att dyka upp en avi till ett paket på torsdag. Mumma vad jag ska springa! Längtar!

Bild; hotsport.com

Balanserat i ätform

Morgondagens lunchtips; Svart quinoa, körsbärstomater, rödlök, kokt ägg, avokado, solrosfrön och goda salladsblad. Häll över dressing på olivolja, balsamvinäger, en pressad vitlöksklyfta, flingsalt och några varv med pepparkvarnen. Klart!

Foto; J

Och hur var London?

Jo, tack bara bra!!

Flyg från Göteborg till Stansted Airport med effektiva ryanir. Två timmars flygresa räknades bara som en - toppen ju! Och det bästa med att flyga....att lyfta....jag älskar den känslan när piloten trycker på gasen och flygplanet drar iväg och man känner luften under vingarna som lyfter hela planet...mmm.

This is London!

Gå, gå och gå...och skoskav... ja, jag vet att jag skulle haft löparskor...men hur snyggt är det liksom?

Har man motorcykel så kan man parkera den mitt i gatan mellan två vägbanor. Framåt sen eftermiddag/kväll blev det obligatorisk Guinness i interrnationella SoHo tillsammans med alla dessa män i grå kostymer. Till min besvikelse var det få som var tillfredsställande attt titta på...men, det visste jag i och för sig redan. Hoppas kan man ju!

Och sjuksköterskestudenter måste naturligtvis besöka London´s sjukhus - St Thomas Hospital. Stort och många olika medicinska specialiteter. Blaskigt kaffe, fina korridorer men många patienter på samma rum. Bland annat det innehöll vår studie.

London by night.....tempo, ljus och människor

.....och obligatoriska Piccadilly Circus of course.


Samtliga bilder; J

Lyssna

"När jag ber dig lyssna på mig och du börjar ge mig goda råd, har du inte gjort vad jag bett dig om.
När jag ber dig lyssna på mig och du börjar förklra varför jag inte ska känna som jag gör, trampar du på mina känslor.
När jag ber dig lyssna på mig och du tycker att du måste göra något för att reda ut mina problem sviker du mig, hur underligt det än kan låta.
Kanske är det därför som en bön hjälper en del människor. För Gud är stum och han ger inga goda råd eller försöker "greja" saker och ting. Han lyssnar bara och låter mig klara mig själv.
Så lyssna bara på mig är du snäll. Och om du vill prata kan du väl vänta på din tur en liten stund, så lovar jag att lyssna på dig."
Anonymous

Ur en bok av Kay Pollak

Och på söndag......

.........kväll när jag kommer hem. Bio!

Bild härifrån.

Klart!

Passet är med, liksom sköna skorna. Enkel packning och en kamera. Corepasset är så gott som klart så jag kan köra det på måndag. Och på måndag börjar jag också min sista termin på universitetet. Det blir en halv sådan för mig - bara 10 veckor - eftersom jag skrev min C-uppsats parallellt med mina ordinarie studier under vårterminen. Det kommer först bli 7 veckors krävande men säkerligen mycket spännande veckor på min praktikplats, därefter några veckor till kvar med en författningstenta. Och så kommer det bli en höst fylld med träning, löpning, core, gym, intensivpass, spinpump och pulspass - taggad på träning till max! Och så blir det under hösten med besök i Linköping hos söta K och någon tur till Lund med. Och det bästa av allt är att jag kommer kunna vara fri när jag kommer hem från praktiken, och kunna välja vad jag själv vill. Härligt!

Men först - packningen som nämndes ovan - är till Londonresan imorn!

Ändringar

Jag har redigerat och ändrat lite på bloggen idag och därför har den inte hela tiden varit öppen, om ni kanske märkt det. Jag har varit sugen på att ha en trekolumnig layout istället, men det innebär ett sotrt jobbande med html-koder. Kanske lite längre fram, för nu ska jag packa!

Jobbtankar

Det har varit lite stiltje här ett par dagar. Anledningen heter jobb och ont om tid och min sista arbetsdag för sommaren var i söndags. Tråkigt att sluta såklart, men samtidigt väldigt skönt eftersom jag jobbat hela sommaren förutom en vecka. Jag har stormtrivts verkligen och jag har skuttat inombords när jag har gått till jobbet. Många tankar om arbete har av denna anledning cirkulerat i mitt huvud. Frågor som; Känner människor glädje varje dag de går till jobbet? Tycker människor det är roligt på sin arbetsplats? Vad krävs för att arbete ska vara roligt? Bra arbetsmiljö? Bra arbetskamrater? Stimulerande uppgifter? Utmaningar? Vad krävs flr att man ska trivas? Vad krävs för att uppleva vardagsglädje? Hmm. Och när upplever människor att arbetet kräver för mycket, när kraven bli för stora, eller när kraven är för små? Vad händer då? Jag skulle vilja veta en procent på hur många som tycker att sitt arbete är roligt varje dag. Och om inte varje dag - hur stor procentandel av arbetstiden tycker människor att arbetet är roligt? Viktiga och spännande tankar att fundera över tycker jag.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Martina - klart jag antar utmaningen!
Tre saker jag gör när jag vaknar ; Dricker vatten med skivad citron i, kollar mailen, lagar frukost - är så totalt frukostberoende att jag annars knappt kan stå.
Tre saker jag måste ha under dagen; Gemenskap, lite egentid, kaffe!
Tre personlighetsdrag hos mig; fokuserad, energisk, tänkande.
Tre saker jag gärna ägnar mig åt; träna, skriva, tänka.
Tre saker jag är rädd för; att det ska hända någon av mina nära och kära något dåligt, giftiga ormar, getingar - jo men jag ogillar getingstick!
Tre saker jag drömmer om; att resa, att bilda familj, att bygga och inreda mitt drömhus.
Härmed utmanar jag följande tre personer; Jag utmanar dem som känner sig sugna!

Jobbat

"Hur kan man se så pigg ut efter en hel natts jobb? Som en solstråle?"

Jovisst!

Och belöningen efter hårt jobbande en sommar - jo - till stora staden på bilden på torsdag!

Inatt

Och så blir det jobb inatt. Javisssst!

Slutfas

Visst, det finns en stark längtan efter att lära mer. Att gräva sig djupare ner i detaljer för hur kroppen fungerar. Att suga in all tänkbar kunskap. Jag satt och läste EKG-analystolkning igår. Spännande. Att kunna se på ett streck som bildas vad som sker inne i ett hjärta. Att känna igen förmaksflimmer, kammarflimmer, extraslag, AV-block och andra arytmier. Oxå att kunna rädda liv. En konst som jag vill behärska. Samtidigt, finns denna otroligt sköna längtan efter att komma hem efter ett arbete och faktiskt inte ha någon press på att prestera mera. Att det räcker med att prestera och använda sin kunskap där på plats i 8 timmars arbete. Att ha frihet därefter. Att välja själv vad jag vill göra. Att träna (jo för oj vad jag längtar efter träning när jag läser era insprirerande bloggar Sofia, Felicitas, Magda, Therese och Karin!) utan att känna pressen att jag har två sjukdomar till att läsa om när jag kommer hem. Att se på film hos en vän (oj vad filmer vi ska se P!) och veta att jag inte behöver stressa för att jag har en inlämning som ska bli klar om två dagar. Att laga mat i lugn och ro (vad massa trevliga middagar vi ska ha I, E, A , D, S och K). Att faktiskt ännu mera kunna leva i varje sekund. Jag säger inte att det kommer bli enkelt att börja arbeta. Jag tror jag kommer vara helt slut varje dag de först två veckorna. Men sen. När jag blivit varmare i kläderna och inte behöver tänka efter lika mycket varje gång. När jag lärt mig att göra rätt bedömning. Låter det som jag längtar? Ja, det stämmer. Om ungefär 3 månader är det verklighet. Och innehllande 10 veckors slutpraktik. Jag håller huvudet kallt, & lagom högt. Och blickar framåt. Det är nåbart. Let´s just make it!

Nästa steg

Det är dags att ta nästa steg. Mentalt sett finns en enorm styrka. Men mångsidighet är ett viktigt värde. Så, tiden är inne för att även bli fysiskt stark och snabb. Tillbaka till det rätta elementet även kroppsligen. I höst blir jag allra troligast BodyPump-instruktör. Roligt säger jag!

Bild härifrån.

Vila & samla kraft

Den som träffar väldigt många människor i jobbet verkar sannolikt söka stunder av ensamhet. Den som har mycket inflytande kanske mår bra av att istället flyta med. Den som ägnar sig åt omvårdnad kanske behöver bli ompysslad själv.
Jag vet inte om det är sant, men det är sådant jag funderar på ibland.

Jodå

Som någon sa ikväll; "Du är ju J, liksom. Mer behövs inte."

Ledig eftermiddag

Foto: J

Men jag har bara regn hos mig

....och mysigt inne när det drar mot höst.

Foto: J

Vilket minne vill du att dina celler ska ha?

"Varje tanke jag har skapar ett minne i mina celler. "
K.P.

Inredningsinläggsdax

Bilder; www.boligmagasinet.dk

Hej igen

Helgen och hela veckan har bestått av väldigt mycket jobb. 52 timmar tror jag att jag räknade till, varav närmare 15 timmar i ett streck i lördags. Men kul är det och jag stormtrivs verkligen och lär mig också mycket. Att det bara är fyra dagar kvar att arbeta insåg jag när jag kramade hejdå till en arbetskamrat där som skulle ha semester nu och som jag inte träffar mer, i alla fall inte där. Sommaren har gått otroligt fort, och arbetsmässigt, kunskapsmässigt och personligen har det varit den bästa sommaren på länge. Lite mindre kunde jag ha jobbat känns det som, för att hinna med fler roliga påhitt med vänner, men samtidigt är jag pigg och känner mig inte ett dugg sliten inför höstens slutspurt på min utbildning. Nästa sommar har jag riktig semester. Lite stort ändå. Känslan inom mig är stor i alla fall.

Idag blir en fixa och dona dag. Och sen har jag ett par spännande saker i veckan som kommer. Skön måndag på er!

Nummer två

"Ej finns gott, ej finns ont. Blott våra tankar gör det så."
Shakespeare

Torsdagens tanke

"Falska människor söker många vittnen."
Engelskt ordspråk

Så enkelt men så mycket innehåll

Förra veckan då jag var på resande fot och hälsade på lite här och lite där, så möttes jag av plättar med sylt och kaffe till mig. Jag vet inte om du märkte att det nästan kom tårar. Men, sådant kallas kärlek. Jag älskar dig, Pappa.




Foto: J

Tvivel

Kanske att det är meningen att saker händer, att tvivlet kommer, att undran och funderingar kommer upp igen. Kanske för att bli helt säker och övertygad. Om vad som är rätt eller fel.
Många saker står på spel. Arbete. Bostad. Vidareutbildning. Träning. Vidareutbildning på ett annat plan. Om kunskapstörst. Och om att faktiskt vara redo. För det stora. Om det nånsin kommer existera igen?

Jag lyssnar på min intuition. Och alltid på mitt hjärta. Och är övertygad om att det är det bästa och att jag har aldrig tidigare mått så bra i mig själv som nu.

Closer than ever

Jag vet inte om ni lyssnade på Yrsa Walldéns sommarprogram. En 19-årig tjej. Yngsta sommarprataren någonsin. Jag gjorde det. Och jag tror aldrig någonsin att jag har känt igen mig, så mycket. Ja, för att jag, precis som du Ylva, tränade hela min tonårsperiod på att vara just så som du beskriver, osynlig. Fram till sjätte klass gick allt som på räls. Jag var duktig, uppskattad, delaktig och glad. Sedan hände något. Jag började att dra mig in i mig själv och göra mig osynlig och blev mer och mer en expert på det. Trots det, lyckades jag nog i andras ögon rätt bra, rätt ofta. Jag smög liksom igenom emellanåt. Lyckades till fullo. Och då gick det ju ok, det var accepterat i mina och andras ögon. Men annars, om jag visste att jag inte skulle lyckas helt, då gjorde jag mig osynlig. Genom hela gymnasieperioden var alla andra ute, festade, levde. Det gjorde inte jag. Någon enstaka gång kanske, men inte ofta. Det ingick ju inte för mig. Det gick överhuvudtaget inte. Att synas var det sista jag ville. Tanken på att någon ville prata med mig gjorde mig rädd, men ännu hemskare var, ifall ingen alls skulle prata med mig. Så det var ingen idé. Jag hatade också att redovisa i skolan, och att prata inför människor. Jag var rädd, så rädd, för att någon skulle...döma mig. Säga och bekräfta det jag själv kände. Att jag inte dög eller var tillräcklig. Och därför inte heller värd att vara vän med, att tyckas om, att älskas. Aldrig någonsin. Alla andra var perfekta. Alla utom jag. Så tog jag studenten och så skönt jag ändå tyckte att det var. Även om jag fortfarande var och tränade på att vara osynlig.

I år är det 7 år sedan jag tog studenten. Idag står jag längst fram i en spegelsal och leder core med headset på som jag pratar, instruerar, coachar och ger ifrån mig rätt härliga och rätt konstiga rop genom. Ibland samma version i mitten av en stor sal. Jag brukar ha mellan 50 och 80 deltagare. Sen leder jag jympa med. Hoppar, skuttar, använder massor av olika slags miner och avger kanske om möjligt ännu konstigare rop där. Ibland är det 100 deltagare. Och jag vet att människor gillar det. Både skicklig, entusiasmerande och charmig är ord som sagts. Sen coachar jag andra i deras ledarskap som instruktörer. Berömmer, ger konstruktiv kritik, men framförallt ger feedback och ser till att de utvecklas. Sen pluggar jag till sjuksköterska och drömmer om att bli barnmorska. Och i de yrkena har jag hand om människor i utsatta situationer. Människor, där de ofta har smärta, de har sorg, de är ledsna, de befinner sig mellan hopp och förtvivlan. Och jag tränar hela tiden på att vara nära....för det är det jag vill, och att vara professionell, det, att inte blanda in mina egna känslor allt för mycket.

Idag är jag en sådan. Kvinna. Tjej. Ja, en blandning. Jag skrattar gärna. Och gråter gärna, när det känns bra. Jag tar mig framåt, hela tiden lite mera inåt och blir mer och mer medveten om mig själv, och alltid, när det krävs, tar jag mig upp till ytan. Jag tycker om att prata och lära känna nya människor. Jag tycker om att komma nära, även om det för mig är en mycket ny kunskap jag börjar behärska. Jag tränar gärna. Hårt och mycket. Jag tycker och tänker mycket och är inte rädd för att säga vad jag tycker och berättar gärna om det jag tänker och upplever. Jag lyssnar, och deltar gärna, ofta och mycket när andra berättar, känner och tycker. Jag älskar skogen, dess lukt, fuktighet, marken och att springa och att vandra där. Jag älskar havet och vinden. Saltstänket och håret som blåser åt alla håll. Jag tycker om adrenalinkickar. Jag blir lika fascinerad varje gång och får ett enormt endorfinpåslag, när en bebis föds och jag är med och hjälper till på jobbet. Jag älskar mat. Jag tycker om sommaren. Och lika mycket om hösten. Jag tycker om att skriva, att göra saker med mina händer. Jag gillar musik, massor! Jag älskar böcker, texter och faktiskt även enbart bara bokstäver. Jag älskar barn, och fascineras ständigt av deras tankar. Jag uppskattar mycket. Och ser till att jag tar ansvar. Jag har rensat bort ordet kontroll ur min vokabulär. Och lagt till begreppet en hög standard istället. (Ja, inspirerat av Raymond Ahlgrens sommarprogram.) Jag ser till att jag är i ständig utveckling. Och att jag har tid och kraft för reflektion. Jag ser till att jag umgås med vänner och familj. Jag ser till att jag pratar, och allra helst, samtalar, med dem. Ofta och mycket. Jag är rädd om mina saker. Jag sopsorterar. Det ingår i mina värden. Jag älskar att resa. Jag älskar att uppleva. Jag drömmer gärna. Tycker att drömmar är oerhört viktiga. Jag tycker om att vara jag. Jag lever här och nu. Och jag älskar det.

Och för guds skull, jag skriver inte det här för att på något sätt få bekräftelse, inte heller för att visa vad jag blivit. Jag söker inget sådant., jag behöver det inte.Men, kanske, kanske kan det hjälpa någon på något sätt. Och nånstans har jag behovet av att berätta min historia. Och att formulera mina tankar till meningar och texter. Precis som du och alla andra. För kanske, är det först då människan verkligen blir till.

Kärlek

"Kärleken är den främsta gåtan på jorden."
B. Ranelid

Många gånger

"Om du bara gör något nog många gånger så kommer det obehagliga att ge med sig."
Annika "Säkert!" Norlin

Söndag

Det är spännande nu. Jag söker jobb. Skriver ansökningar, formuleringar och lär mig konsten att få det att vara jag. Inte enkelt, men mycket enklare med denna inre trygghet.

Jag har knåpat nya corepasset idag med. Lite nytt och några säkra kort. Så det känns som det blir rätt bra.

Det ringde och det var några som ville ha mat så kvällen avslutades med hastigt lagad pastasallad. Och P och K kom på snabbt besök och åt med glädje och åkte mätta och nöjda härifrån.

Imorn. Klockan är ställd på 05.00. Så, jag tror jag kryper under täcket nu.

Och förresten så kan jag också poppa popcorn nu. Jag menar, jag fick en microvågsugn levererad ikväll med! Tack M!

En hyllning till er

Vi kan börja med M. M som verkligen har förmågan att se patienten, som är som gjord för yrket, som alltid är tydlig och som får varje kollega att känna sig betydelsefull. Så är det L, som gör allt mycket noggrannt och som även praktiskt värnar om integriteten. Så är det K, lugnet personifierad, men som också är så otroligt skicklig. Så är det E, och det finns nog ingen mer som bär på så mycket kunskap trots att hon är ganska ny. Och så är det A, och som hon älskar sitt yrke! Lugn och trygg strålar hon ut all lycka hon känner för sitt arbete. Och så är det C, som alltid vetat att hon ville bli det, och hennes ögon som strålar precis som A & hennes händer som så smidigt gör att inga skador uppstår. Så är det M, otroligt professionella M. Så är det K, vars sfär inger sådan trygghet att inga ord ens behövs i arbetet, hon har förmågan att förmedla allt ändå. Och så M, som är så erfaren att allt bara går så där lätt och enkelt. Och så är det G, som lyser glädje fortfarande, trots säkert 20 års erfarenhet, minst. Så är det J, söta, fina, lugna och personliga J. Så är det M, härliga M, och som likt ingen annan kan ta in humorn mitt i allt. Så är det B, som alltd är så med, så nära och så skicklig. Jo, jag är så imponerad av er. Ni är fantastiska. Barnmorskor.

3 augusti

Jag har varit på resande fot några dagar. Hälsat på lite här och lite där. Mycket trevligt. Det värsta med att vara ledig är att jag fått mersmak för det. Jag hade gärna varit ledig en vecka till. Minst. Kroppen och framförallt hjärnan behöver det. Slippa alla vardagliga intryck, leva lite kravlöst och det nyttiga, att göra ingenting och att klara av det. Det är då refklektion och tankeprocesser får möjlighet att bildas. Och det är där kreativitet uppstår. Hoppas ni haft möjlighet att ha det så.

Igår var jag ute och drack vin och idag laddar jag för två veckor med jobb till. Därefter är det inte långt kvar innan skolan börjar igen. Och om allt går som det ska, så är jag färdigutbildad sjuksköterska 10 veckor efter det. Grymt, vad spännande det ska bli!

Om våld & brott

"Det som hänt tidigare kan hända igen. Vi är alla tänkbara offer, tänkbara gärningsmän, tänkbara åskådare."
Yehuda Bauer