Om Engla

Som igår.
När jag läste att han dödat henne. En stor man på en liten liten oskyldig flicka.
En tår.
Ändå.
Går jag, precis som alla andra, upp på morgonen, precis som vanligt. Fast att hela mitt hjärta säger att världen borde få stå stilla. Åtminstone en liten stund.
Jag, du, har, precis som alla andra, vår väg att vandra. Våra mål. Tro mig, jag älskar livet. Trots det, ibland,
som igår,
undrar jag,
var meningsfullheten finns, när någon kan döda ett barn?

Jag känner mig maktlös, och kan bara önska, att du slapp vara rädd, Engla.